Flyttdags!

Nej då, maken och jag ska inte flytta från huset. Vi bor bra där vi bor nu.

Det är bloggen som ska flytta. Jag fixade en adress på Wordpress för ett tag sen, men har inte orkat göra i ordning något där förrän nyligen. Jag hoppas ni orkar ändra om i era bokmärken och flytta med till nya adressen. Hela den här bloggen ligger överförd där, men ännu finns det pyssel kvar att göra i form av att lägga in länkar osv. Det blir mer arbete på den under veckan.

Anledningen till flytten är det här med möjlighet till lösenordsskyddade inlägg. Snart kommer jag att börja skriva sådant som jag inte vill lägga ut för hela världen, men som jag behöver och vill skriva av mig om. Och jag vill ha lite koll på vilka det är som kan läsa om just det ämnet. Jag trodde faktiskt att jag skulle ha börjat skriva om just det ämnet redan, men allting tar ju sådan himla tid och denna väntan är olidlig. Men det börjar närma sig nu... :-) Så snart, så snart är det dags att "komma ut"!

Allt kommer givetvis inte vara lösenordsskyddat, bara just det jag nämnde. Så man kan läsa bloggen även utan lösenord. Om just DU vill ha lösenordet får du maila på malin-7@hotmail.com.

Hoppas ni följer med över till malinsblog.wordpress.com. Det är samma blogg, nästan samma utseende, lika mycket bokbloggande, fast lite mer personlig.

Välkomna över!

Bättre

Foto: Malin


Jag har sovit som en stock i natt och vaknade utvilad och mycket mer lugn och harmonisk i sinnet. Hela dagen har jag tillbringat utomhus med att bara försöka njuta av nuet och stressa av. Men oron över att det är alldeles för varmt för hästapållen idag har ju funnits i baktankarna hela tiden. Jag ska åka till stallet snart och kolla till honom och ge honom betforvatten för att tvinga i honom lite extra vätska.

Trevlig pingst på er allihop!

Kolik. Igen

Min älskade lilla hästapålle fick gaskolik igår, igen. Det var många år sen sist men det känns som om det var bara häromdagen. Jag tillbringade hela kvällen med att gå, gå, gå med honom och försöka vägra 500 kilo häst att få lägga sig ned. Veterinären kom vid halv tolv ungefär. Jag var hemma strax innan ett på natten. Då mådde han bättre men var extremt trött stackaren. Halv fyra åkte jag till stallet igen och gick ut med honom en runda till. Och så tillbaka igen vid sju för en morgonrunda.

Halv nio åkte jag hem och somnade totalt utmattad och ledsen ända in i själen. Jag sov halvdant i ca 3 timmar. Det går inte att slappna av och sova när ens ögonsten är så dålig. När jag var ute hos honom igen mitt på dagen såg man oron i hans ögon som fortfarande fanns kvar. Den här gången var det illa. Riktigt illa. Det satte spår i honom och det syns i hans ögon. Han blev själaglad när jag kom och tog in honom en stund. Han ville inte vara ute i hagen och det var inte alls bra för honom att det var så otroligt varmt ute idag. Det blev jobbigt.

När jag var ute sista rundan nu ikväll fick han kokta linfrön blandat med betfor. Han äter så tacksamt nu och det brummar jättefint i magen. Men ögonen. Jag börjar nästan gråta när jag ser in i hans ögon. Jag önskar jag kunde berätta för honom vad som hände och varför det uppstod, det lilla jag kan gissa i alla fall. Lugna honom att det blir bra. Men det går ju inte. Jag kan bara var där hos honom och hjälpa honom igenom detta.

Men snälla, aldrig mer nu. Nu kommer oron tillbaka som hade hunnit försvinna. Tänk om han får kolik och ingen är där. Tänk om...

Det här har varit en otroligt tung dag och jag är helt slut, både fysiskt och pyskiskt. Nästan ingen sömn alls det senaste dygnet och knappt någon mat heller. Nu ska jag lägga mig i sängen och försöka slappna av, komma bort från tankarna som malt i huvudet i över ett dygn nu. Försöka sova.

Back i vardagen

Det var hårt att ställa väckarklockan och stiga upp tidigt igen efter hela 6 dagars ledighet. Ja, jag är ju hemma från jobbet tisdagar och onsdagar så för min del blev det ju nästan ett helt lov förra veckan! :-) Lyxigt värre. Lite tröst var i alla fall att jag kunde inviga mina nya fina vårskor. Det var en fröjd att sticka ner fötterna i dem och njuta av vårkänslan de frambringade. Tänk att något så litet kan lyfta upp en tråkig morgon.

Efter ett hårt BodyPump-pass har jag nu suttit och knåpat på min spanskauppgift som ska in på onsdag. Det ska bara vara en sida och jag har svårt att sålla bort känner jag. Jag får jobba vidare med det i morgon. Översättningen den här veckan var lite knepig också. Det var svårt att få till det med snygg svenska. Jag får tänka vidare på den i morgon också. Det blir mycket spanskastudier i morgon med andra ord. Men det är ju därför jag är ledig tisdag och onsdag - för att ägna mig åt spanskan. Vissa veckor blir det i och för sig rätt många fler dagar än de 2,5 som jobbet ger mig. Språkstudier tar tid, så är det bara. Ska bli spännande att se hur jag orkar detta nästa år med en heltidstjänst som lärare samtidigt...

Nu blir det tonfisksallad, lite TV och sen hopp i säng.

Gröna fingrar, bruna naglar, några blåsor och ett par skor

Ja, det är resultatet efter den här helgen. Vi har nämligen jobbat i vår trädgård de här dagarna. Vi har grävt upp och flyttat häckar. Rensat i land och sått nytt. Grävt upp ett gammalt överväxt land och i alla fall påbörjat det nya fina som det ska bli. Det är en del kvar som vi får göra senare i veckan i stället. Vi ska lägga på ny jord, lägga ut stenar och sedan plantera nytt. Det är några timmars arbete kvar där, men nu orkar vi inte mer idag. Vi har blivit bjudna till våra vänner på kvällsmat och det passar oss perfekt eftersom vi är för trötta för att orka laga mat själva just nu.

På valborg hade vi gäster hos oss, gymfolk som vi bjudit hem. Mycket, mycket trevligt umgänge var det. Det blev lite sent vilket visade sig dagen efter då jag höll i ett BodyPump-pass på morgonen och inte alls var särskilt pigg i kroppen. En av gästerna var med som deltagare på passet och han tyckte också att det var lite segt i kroppen efter gårdagens träff. Men kul var det i alla fall!

Igår var vi i Hillerstorp av alla ställen. De hade utförsäljning av utemöbler och dynor så vi passade på att åka dit och fynda dynor till våra stolar. Men hjälp vilken stämning det är på sådana ställen! Alla sliter och drar i allt och slår sig fram. När vi stod och tog våra 4 dynor var det inte många kvar i högen och en tant påpekade surt att vi tog dem som hon tydligen ville ha. Jaha, ursäkta liksom. Som tur var kom de med ett helt lass till så hon inte tjurade ihop totalt. När vi fått våra dynor stack vi snabbt därifrån. Usch, jag gillar inte reor och utförsäljningar.

Det har varit en lång och skön ledighet och vi har fått mycket gjort samtidigt som vi har slappat en hel del och kollat på film. Igår stack vi också in till stan en liten runda och jag köpte nya vårskor! Jag hade verkligen inga skor att ha på mig, vilket maken alltid tycker är konstigt eftersom jag har minst 20 par skor här hemma. Men, alla skor passar inte till allt. En del skor är bara finskor som man har typ på fester och liknande. Jag behövde mer vardagsskor och det fick jag nu. Perfekt helt enkelt.

Men nu måste jag hoppa in i duschen och sen göra mig i ordning. Hoppas ni haft en skön helg allihop!

Luftslott av Sheila O'Flanagan

Jag läste ut den här för någon vecka sedan och nu när jag skriva om den kommer jag inte ens ihåg vad den handlar om. Inte en susning. Det kan väl inte vara ett bra betyg?

Efter att han sökt lite på nätet friskade jag upp minnet lite i alla fall...

Carey och Ben träffas på flyget från Irland till New York. De blir kära och tillbringar all sin lediga tid tillsammans i NY. Efter bara någon vecka sticker de till Las Vegas och gifter sig. Inte så konstigt alls är att vännerna och familjerna blir helt chockade när de kommer hem och meddelar nyheten. Ingen av deras familjer eller vänner har ju träffat den andres partner. Dessutom hade de båda två nyligen avslutat förhållanden när de reste till NY och dessa två personer har svårare än andra att förlika sig med att deras forna älskare nu helt plötsligt har gått och gift sig.

Boken har 445 sidor och det är en gåta att man kan fylla så många sidor med den här händelsen. Det är förstås många förvånade utrop från närstående och så ska de nygifta hitta en vardag tillsammans. De ska ju först och främst flytta ihop. De har ju inte ens varit hemma hos varandra innan...

Eftersom jag en vecka senare inte kommer ihåg ett dyft av den här boken kan jag knappast rekommendera den vidare. Det var perfekt läsning för stunden och vill man ha läsning som man snabbt kan förpassa ur minnets vrå, då ska man läsa den här. En bra strandbok i sommar kanske? Eller i hängmattan när man vill lata sig och bara ströläsa lite?

Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani

Min ena bokklubb tipsade om den här boken på ett stort uppslag. Eftersom det är en historisk roman, vilka jag brukar älska, blev jag intresserad. Men i stället för att köpa den valde jag att låna den på bibblan. Jag håller mitt löfte om att inte köpa så mycket böcker rätt så bra tycker jag. I år har jag varit flitig biblioteksbesökare.

Boken handlar om en namnlös karaktär, vilket jag inte ens tänker på förrän författaren påpekar det i slutet av boken. Det handlar om en 14-årig flicka i 1620-talets Persien. Hennes far dör plötsligt och hon och hennes mor tvingas flytta till staden Esfahan och bo hos faderns bror. Där får de finna sig i att jobba som tjänare, men de har inget val eftersom de inte har några pengar. Farbrodern är en mycket framgångsrik mattillverkare, en konst som även flickan var känd för i sin hemby. Hon får lära sig mer om denna konst av sin farbror som tar sig an henne trots att hon är flicka. Hade hon varit pojke hade hon kunnat ha detta som yrke men nu får det i stället bli hennes bisyssla när hushållets sysslor är färdiga för dagen.

Hela boken igenom får vi följa hennes och moderns kamp för överlevnad. Att gå från att ha ett eget hem till att bli tjänare i ett hem och tvingas avstå från sin egen vilja. Allt de gör måste göras för att de ska överleva. De har inga egna pengar och tvingas att göra allt släktingarna vill för att få bo kvar hos dem. Flickan som är en fri och lite upprorisk själ har svårt att lägga band på sig och vill helst av allt tillbringa all tid med att göra egna mattor.

Det är en intressant bok och det märks att författaren har gjort mycket research inför boken. Hon tillbringade 9 år inför den här boken med att ta reda på allt om mattillverkning och om den tid som boken utspelas i. Trots att den är välgjord och välskriven blir det ändå bara sådär. Jag fångas aldrig riktigt in i boken och kommer på mig att själv att vänta på att något ska hända. Det känns alldeles för händelselöst. Handlingen blir för platt och intetsägande. Det är en vacker värld som målas upp och all historia man får uppleva genom boken är underbar. Matlagningen är en konst i sig. Men ändå. Nja, blir bara betyget. Det är en ok bok, men inte mer.

En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella

Jag fortsätter min lightläsning eftersom det är det enda jag orkar med just nu. Spanskastudierna är rätt mastiga just nu så när jag väl har tid och ork att läsa måste det vara lättsmält och inte kräva någon större hjärnaktivitet. Bara njutande utan att behöva anstränga sig för mycket, så ser beskrivningen av min läsning ut nu.

En shopaholics bekännelser är verkligen en sådan bok. För att sammanfatta den väldigt kort handlar det om en tjej som inte kan hantera sitt shoppande. Hon shoppar och shoppar och undviker att öppna sina räkningar och sin bankman som utan framgång försöker få tag på henne.

Den är oerhört lättläst och lika lättsmält. Man tar sig igenom den utan att behöva tänka alls. Först efter ca 300 sidor börjar boken bli lite intressant, men då är det bara ett fåtal sidor kvar. Själv sitter jag nästan och har ont i magen inför tanken att det finns människor som kan bete sig som huvudpersonen. Hon känns som en tonåring i en vuxen människas kropp. Kan man verkligen ha så extremt dålig koll på pengar som hon har?

Det är ingen bok som jag rekommenderar vidare. Det finns liksom inget alls att hämta där. Njutningen är lika med noll. En del andra recensioner som jag har läst om boken säger att den är hysteriskt rolig, att man inte kan sluta skratta när man läser den och att den inte går att släppa ifrån sig. Jag fattar ingenting. Vad är det som är roligt i den här boken? Är det jag som är för trött för att inse storheten i den här boken? Nä, för min del blir det nog inga fler böcker i den här serien.

Hej på er!

Nu är jag äntligen här! Jag föddes igår kväll, sent. Allt gick jättebra vid födseln och det gick rätt fort också. Jag är en liten tjej (eller inte så liten egentligen, jag kommer nog bli lika stor och kraftig som mamma), namnlös än så länge. Visst är jag söt? Ni får ursäkta, men jag hade inte rakat mig innan jag fotades. Det kan man se tydligt på en av bilderna här nedanför.

Jag rakade mig inte i morse...

Foto: Malin

Hon är en riktig liten sockerbit och hennes ägare kommer säkert bli helnöjd med sitt lilla föl. Jag hoppas bara att hon inte bestämmer sig för att ta hem mammahästen och fölet nu. Det är mysigt med en liten fölis i stallet och i år blir det bara en enda så jag hoppas hon får vara kvar länge, länge. Visst är hon supersöt?

Plus 14 dagar

Nädå, ingen fölunge idag heller. Suck...

Det såg lite komiskt ut idag när mammahästen skulle lägga sig ner och rulla sig i hagen. Hon höll på att inte komma ner på marken. Hon fick först vika in frambenen, tappa sin stora kropp ner på marken och sen allra sist ner med bakbenen. Och det var inte helt enkelt för henne att komma runt med kroppen och komma åt att rulla sig. Upp var lika mödosamt det också. Först när hon la sig ner fick jag lite panik för jag tänkte att shit, nu fölar hon. Och jag var helt ensam i stallet. Usch, tänk om något skulle gå snett och så står man där helt själv. Nä du hästmamman, se till att föla snart och gör det när din skötare är med.

Film A-Ö

Återigen dags för filmresan. Det går fort mellan varven nu. Nu är det dags för mig att välja en film för bokstaven W. Jag vet vilken film Peppe skulle välja, men jag tänker välja en av mina absoluta favoritfilmer med två av mina favvoskådisar - Jennifer Lopez (som är min husgud) och Matthew McConaughey. Och filmen är the Wedding planner! Jag har sett den hur många gånger som helst och blir fortfarande helt lycklig när jag ser den. Om jag känner mig lite nere kan jag sätta igång den och så vips är allting på topp igen. Jag såg den senast i söndags då jag var ensam hemma och det var absolut nada på tv. It saved my day!

Nu blir det spännande för nu är det Peppes tur att välja en film på bokstaven X...

Bloons - igen

I somras fastnade jag och många andra i Bloonsspelen. Dessa underbart beroendeframkallande spel med den jäkla apan. Häromdagen fick jag för mig att återigen spela lite Bloons, det var länge sen sist. Och då hittade jag ett nytt Bloons! Fast lite annorlunda. Här är det 50 banor som går ut på att man ska försvara genom att skjuta ner alla ballonger som kommer farandes. Ju fler ballonger man skjuter desto mer pengar får man och kan köpa snabbare apor, bomber och annat som man kan skjuta med. Och testa supermonkey! Shit vad han skjuter ballonger!

Sugen på att testa! Klicka här. Och skyll inte på mig om du blir addicted... Det finns tom en uppföljare på spelet här.

Dagens bästa...

...var min spanskalektion med år 8. Idag fick de nämligen lära sig hur man raggar på spanska! :-)

Mina åttor är världens goaste grupp. Man kan vara hur trött och hängig som helst, men så fort man kommer in i den gruppen strömmar energin mot en. De är med på precis allt man gör, med stor entusiasm och intresse. När jag presenterade dagens ämne blev det allmänt fniss och flams och de tyckte det var superkul att få lära sig en del användbara (och mindre användbara...) fraser. När jag har dem brukar jag berätta en hel del hur det var när jag bodde i Málaga och alla roliga incidenter som vi råkade ut för där. Jag lär dem nog en del som de kanske inte alls borde kunna egentligen... :-) Och ni skulle ha varit med för några veckor sen när jag körde speeddating med dem! Många av dem levde sig in i sina roller med stor entusiasm och det blev verkligen hellyckat. Det blev många skratt när vi gck igenom vad de hade fått lära sig om sina olika dater.

Efter lektionen är de alltid så mysiga och säger hejdå på spanska, önskar trevlig helg eller trevlig vecka och är så goa som bara de kan vara. Det är efter lektioner med dem som jag har energi till att göra mindre tråkiga saker som hör till jobbet. Jag har dem 3 ggr varje vecka så jag får många doser energi av dem under veckan. Tänk om alla lärare fick upplva en sådan grupp någon gång. De är verkligen guld värda, mina spanskåttor.

Plus 3 veckor!!!

Jag fick lära mig idag att ett sto kan gå hela 3 veckor (!) över tiden! Och de kan även få 3 veckor för tidigt, vilket ger ett spann på 6 veckor som man ska hålla utkik... I morgon är det exakt 2 veckor plus efter beräknat födelsedatum. Fy fanken om fölungen tänker hålla sig undan ytterligare en vecka. Jag har haft med mig kameran till stallet varje dag i 2 veckor nu men möts av en helt oförstående mammahäst varje dag. Hon ser inte ens ut att tycka att magen är tung längre. Igår sprang hon tom i hagen! Jag red Linus i paddocken och hon passade på att springa i sin hage utmed paddocken, längs med Linus och mig. Hur kul som helst tyckte hon, med magen gungandes från sida till sida. Hon jävlas bara med oss nu. Testar och ser hur länge hon kan knipa för att det är så himla kul när stackars M måste åka till stallet kl. 4 varje natt för att kolla till henne. Eller njuter hon så av att ha en jättestor hage helt för sig själv. Det är ju utlyxigt. Jobbigt att behöva dela med en krävande fölunge ju.

Tänk, man skulle ha startat vadslagning om det här. Man kunde ju passat på och vunnit en summa pengar medans man ändå väntade. Fast jag tror ju hela tiden att i morgon... så jag hade knappast vunnit några pengar! :-)

Film A-Ö

Jag fick klagomål från Peppe att jag återigen dröjde med mitt bidrag till vår filmresa. Jag sa att jag redan hade valt film men bara inte orkat lägga ut den här. Då tänkte han minsann fuska och be mig avslöja den! Ha! Sånt fusk går jag inte på. Här avslöjas inget förrän det kommer på bloggen.

Först tyckte jag att bokstaven U var en hopplöst svår bokstav, men sen fick jag en aha-moment. Så självklart egentligen - Unbreakable med Bruce Willis och Samuel L Jackson. Riktigt, riktigt bra film.

Din tur igen Peppe! Bokstaven V den här gången. Och jag tänker på skräcködlor och Diana när jag tänker på V...

Vårtrött

Den här veckan har jag varit ruskigt trött och inte orkat vara kreativ för fem öre. Jag älskar den härliga sköna vårsolen men man märker att man inte är van vid att vara ute så mycket som man har varit den här veckan. Kroppen blir dötrött av all uteaktivitet. Sen har jag gått mina långrundor flera kvällar den här veckan, förutom den vanliga gymträningen, så det kanske inte är så konstigt att man känner sig lite sliten.

När jag är så trött orkar jag inte riktigt med att läsa. För min del blir det mycket lightlit just nu. Böcker som man kan läsa utan att behöva aktivera de trötta hjärncellerna. Jag har läst 2 sådana förutom de jag redan har recenserat här på bloggen och när jag orkar ska jag skriva om dem här.

Men 2 bra saker har i alla fall hänt de senaste dagarna.

• Tränset som jag beställde kunde hämtas ut redan igår! Det tog bara 2 dagar för det att komma, så nu blir det ridning igen. Yippi!
• Jag fick beröm - igen - efter mitt BodyPumppass! Igår hoppade jag in extra på ett pass och då var det 2 tjejer som stannade kvar för att fråga lite om teknik och de gav mig en massa beröm. Så jäkla kul!

Men de 2 sämsta sakerna den här veckan är:

• Fölet har fortfarande inte kommit... Det här börjar blir frustrerande nu.
• Mitt exem, som alltid bara dyker upp på vintern, har kommit i massor den här veckan. Det blir en skitful stor röd fläck i armbågsvecket som syns jätteväl och som är så himla fult. Och på benen... Och som kliar...

Ja, en liten kort sammfattning av de senaste dagarna. Jag ska skriva mer imorgon om jag orkar. Då kanske jag kan recensera de däringa böckerna också. Och så är det ju min tur att visa film i A-Ö, på bokstaven U.

Jag vet, jag är hur tråkig som helst just nu. Men man kan ju inte alltid ligga på topp. :-)

Ingen bra start på dagen

Trots att klockan inte har hunnit bli så mycket kan jag konstatera att jag redan har fått utstå med en hel del tråkigheter. En tur till stallet i morse med en härlig ridtur i skogen blev... tja, ingenting helt enkelt. Följande gick snett:

• Inget föl som kommit. Surprise verkligen... 1 vecka över tiden nu.
• När jag lämnade Linus fastbunden i gången inför ridturen slet han sönder sitt träns=ingen ridtur. Nu har vi lite för många hästar i stallet och för att kunna hämta Linus i hagen måste jag först ta in en annan häst som går i en hage som jag måste gå igenom med Linus. Det är Linus "flickvän" så när jag skulle släppa tillbaka henne i hagen blev Linus ensam i stallet några sekunder. Det var tydligen inte kul eftersom han på något sätt lyckades vrida sig med tränset så det gick sönder. Det var bara att ta av honom sadeln igen. Lite svårt att rida utan träns...
• Linus vägrade äta sin örtblandning. Han är lite hingstig och jag har tvingats köpa örter som ska få honom att bli lite... ja, mindre sugen på ston helt enkelt. Men det smakar urk tycker Linus. Däremot går det tydligen att äta om matte matar en för hand. Jättekul verkligen att stå och mata för hand... tar absolut ingen tid alls.
• När jag skulle ta in den andra stackars hästen igen så att jag kunde släppa ut Linus ville hon inte vara medgörlig. In en gång till? Nej, tack sa hon och traskade iväg. Jag fick jaga henne några minuter innan hon gav sig.
• Nu får jag köpa nytt träns och det blir ingen ridning förrän jag har ett nytt... :-(

Hur vänder man en sådan här tråkig förmiddag? Jag får nog ta min spanskabok och gå ut och sätta mig i solen och plugga i stället. Det blir inga mer hästar för min del idag i alla fall.

Plus 5 dagar

Nädå, ingen fölis så långt ögat kan nå. Suck.

Men vi har fått mkt gjort den här helgen i alla fall. Vi har tillbringat hur många timmar som helst i trädgården med att få i ordning den. Han som bodde här innan var nog ingen trädgårdsfantast så det finns rätt mkt som ska göras. Vi ska lägga mycket tid på kvällarna efter jobbet den här veckan också, samt nästa helg. Har man väl gjort en noggrann grund borde det vara lättare att bara hålla efter sedan. I morgon har vi dessutom bott här ute i 1 år!

Plus 4 dagar

Fölungen - var är du? Passa på att komma ut när solen skiner och det är varmt och skönt. Det är mycket värre att titta ut när det är regn och rusk ute. Så skynda dig ut!

Härliga lördag

Hela den här helgen har maken och jag bara för oss själva. Och det ska bli så skönt att umgås bara vi två, hela helgen.

Nu ska jag upp och göra mig i ordning och sen ska vi ut i trädgården och jobba lite. De har grävt ner bredband här nu plus att vi har dränerat så vår gräsmatta innehåller inte så mkt gräs för tillfället. Vi har en jättehög med jord som vi ska kratta ut så vi kan så nytt gräs snart. Idag är det ju verkligen perfekt väder för det! Det är redan 8 plusgrader ute.

Sen ska jag städa båda bilarna invändigt, ut och gå en långrunda och självklart - ut och rida en härlig runda i skogen. Kanske, kanske har fölisen kommit ut också...

Ikväll blir det grillning! Premiär för i år faktiskt. Vi ska ha hit kompisar på valborg och vi tänkte grilla då och maken sa att vi måste ju testgrilla en gång innan. :-)

Så - ut och njut av det underbara vädret nu! Idag kan man inte sitta inne och läsa böcker i alla fall.

Nollan av Beth Goobie

Det var en väldig skillnad att läsa den här boken mot den förra. Förra boken var en tjock pocket med minitext. Den här är raka motsatsen. Det är en lättläst bok för ungdomar och texten är enorm. Min make blev helt chockad när han kikade över axeln under min läsning. Är det blindskrift eller, undrade han. Stora bokstäver har den i alla fall, för att underlätta läsningen och den är på ca 100 sidor. Att en så kort bok kan rymma så mycket handling är riktigt fascinerande.

Nollan är en tonårig tjej som blir misshandlad av sin egen pappa, medan mamman tyst ser på. Utåt sett är de den perfekta familjen. Pappan är en respekterad mäklare som folk ser upp till. Men han slår aldrig så någon ser hennes blåmärken och när någon trots hans försiktighet blir misstänksam slår han henne bara ännu mer. För honom är hon en nolla och hon tror till slut på honom. Hon är en riktig nolla.

Det är så vidrig läsning det här. Det är svårt att stå emot grymheten i boken. Det är mycket handling i boken och det är en perfekt bok för ungdomar som tycker att läsning är jobbigt. Det händer något hela tiden i boken och den är svår att släppa ifrån sig. Jag ska rekommendera den till de av mina elever som jag vet tycker läsning är segt och ointressant. Det här är nog en bok som kommer att intressera dem. Och läs den ni andra också för det är nyttig läsning. Det är hemskt att tänka sig att det finns barn och ungdomar som faktiskt har det så här hemma.

Helt övergiven av Penny Vincenzi

Jag har aldrig läst något innan av den här författaren, men jag blev rekommenderad att göra det av en kollega. Penny Vincenzi skriver tydligen riktigt bra feel good-romaner, välskrivna och sköna att läsa. Efter min skräckupplevelse är det precis sådana böcker jag behöver för att få ur hemskheten ur systemet.

Tre tonåriga tjejer: Martha, Jocasta och Clio ska bege sig ut på sitt livs äventyr: ut och resa i världen. De har aldrig träffats innan men blir vänner på flyget till Thailand. Ett år senare kommer en av dem tillbaka ensam, höggravid. Hon föder sitt barn på flygplatsen i en städskrubb och lämnar flickan där. Kate, som barnet döps till senare, adopteras och växer upp i en underbar familj men hennes tankar i tonåren blir allt starkare för att hitta sin biologiska mamma. Vem av de tre: Martha, Jocasta och Clio är hennes mamma?

Boken är en riktig tegelsten, men den känns ändå väldigt lättläst. Det är precis som min kollega sa: välskrivet och spännande. Självklart vill man veta vem som är mamman. Det är lite segt i början och jag har lite problem med att hålla isär vem som är vem, men när man väl benat ut karaktärerna flyter det på. Det är en perfekt feel good-bok som är precis det den utlovar. En mysig läsupplevelse som dessutom får mig som läsare att försöka pussla ihop bitarna på egen hand. Det kommer små ledtrådar då och då för att hinta om vem som är mamman, tillbakablickar om vad som egentligen hände i Thailand. Det är spännande hela vägen till slutet.

Det kommer att bli fler böcker av Penny Vincenzi för min del. Jag ser fram emot att ligga i en solstol och läsa något av henne i sommar, fast kanske på engelska nästa gång. Det här är riktigt skön sommarläsning.

Anna, min älskade av Magnus Utvik

Magnus Utvik är uppvuxen i Värnamo och att lyssna på hans röst när han läser sin egen berättelse blir lite som att lyssna på en kompis som berättar en berättelse. Hans värnamo-uttal känns som hemma för mig. Jag är ingen van ljudbokslyssnare och det här är faktiskt bara andra ljudboken någonsin som jag har lyssnat på. Ljudböcker har tidigare alltid fått mig att somna, men jag har bestämt mig för att ge dem en chans det här året.

Boken är delvis självbiografisk och handlar om 29-åriga Anna som drabbas av cancer i livmodern och hennes sambo Marcus. Tillsammans slåss de mot denna vidriga sjukdom som först och främst hotar att ta livet av Anna, men som också kommer att göra att de aldrig kan få biologiska barn. En vacker sommar tillbringar de den mesta tiden till undersökningar, operation, prat och tankar kring sjukdomen.

Trots att ämnet är så oerhört tungt blir boken aldrig tung och jobbig. Magnus Utvik lyckas balansera väl mellan att berätta om denna tragedi samtidigt som han också pekar på ljuset i tunneln och hur de tillsammans lyckas ta sig igenom detta. Det är också intressant att få bådas versioner av upplevelsen. Anna, som är den som drabbas och Marcus som drabbas indirekt och försöker vara stark och göra "rätt" saker för att hjälpa. Men vad är egentligen rätt? Det är svårt att sörja själv samtidigt som man ska vara stark inför sin partner.

För min del blir upplevelsen av boken delvis större tack vare att det är en ljudbok. Eftersom författaren själv läser känns det lite som att lyssna när det händer just nu. Det blir verkligen en stark upplevelse. Det är en bok som får en att tänka till och stanna upp en stund och som får en att inse vad som är viktigt i livet. Jag kan varmt rekommendera att läsa/lyssna på den här boken. Den ger perspektiv på livet.

Plus 3 dagar

Fortfarande ingen fölunge! Det kanske är som maken säger: hon är nog bara helt enkelt tjock. Det är nog inget föl därinne. :-)

Beröm är alltid kul!

Idag fick jag beröm efter mitt BodyPump-pass! En av deltagarna kom fram och sa att han tyckte att jag är en så himla bra instruktör. Det kan ju vara kul för er att få höra någon gång att man tycker det, sa han. Och ja! Jag blev själaglad. Efter en riktig pissdag på mitt vanliga jobb var det här dagens bästa. Nu kan jag sova nöjd i natt! :-)

Plus 2 dagar

Och fortfarande ingen fölunge som tittat ut. Ännu mer väntan...

Plus 1 dag

Näe, fortfarande ingen fölunge som tittat ut. Och jag lider med stackars mammahästen. Hon kan knappt röra sig nu. Hon vaggar långsamt fram i hagen, sakta, sakta. Lite lätt uttråkad välter hon ut vattenhinken hela tiden så man får fylla på nytt vatten stup i kvarten åt henne. Hennes skötare (ägaren har henne utlånad hos oss) är dödstrött efter allt vakande. De har satt en monitor på henne som ger utslag om hon börjar svettas mycket=fölning på gång. Men de vågar inte lita på den fullt ut och åker till stallet flera gånger under nätterna för att kolla läget, för säkerhets skull. Bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite.

Nu håller vi tummarna att hon får fölet i natt. Stackaren om hon får ytterligare en dag med den jättemagen. Än så länge är det bara en dag plus, men det räcker mer än väl.

Catfight

När jag kom hem från stallet stannade jag kvar ute en stund för att fota lite. Lusten att fota har inte funnits den senaste tiden, mycket pga det tråkiga vädret. Men idag var det riktigt roligt igen. Busgrabbarna Snobben och Nasse följde med mig runt hela tiden. De brukar alltid göra det. De verkar tycka det är lite mysigt när man är tillsammans med dem utomhus. Nackdelen är att ibland när man ligger ner och har zoomat in och precis ska trycka av, då kommer en kattnos buffandes rätt i kameralinsen. Eller så kommer de och bara sätter sig rakt på blommorna eller vad det nu är jag precis fotar. De är så hjälpsamma verkligen... Idag tyckte de dock bara att det var kul en stund, sen blev de helt plötsligt ovänner om någonting och fighten var igång.

På väg att attackera...

Kolla in Snobbens stil!

Allt lugnt igen. Om man tittar noga ser man hårtussarna

på marken. Nasse är dessutom rätt tilltufsad i pälsen.

(Klicka på bilderna för att se dem i större format)

Övriga bilder från idag kommer jag att lägga ut på min fotoblogg.

Inget föl än

Nope, inget föl än. Men det är inte långt kvar till fölningen nu. Idag stod hon och bara hängde i hagen, med tunga magen rakt under sig. Det börjar drar ihop sig. Kanske i natt?

Linus och jag tog en skön ridtur i skogen idag. Det var verkligen helt underbart väder idag, strålande solsken och varmt och skönt. Han skötte sig exemplariskt hela ridturen men ville gärna att vi skulle springa mer och gärna fortare. Inte så lämpligt med tanke på alla trädrötter och stenar som fanns och han kan vara extremt snubblig och klumpig när han blir lite för ivrig. Efter ridturen släppte jag ut födelsedagsbarnet i hagen med lite hö att äta. Jag hade nästan kunnat lägga mig i hagen och sova en stund, bara njuta av det härliga vädret. Nu hoppas jag på en lika fin dag imorgon, och kanske att lilla fölet har kommit då.

Stallet och solen nästa

Eftersom jag har varit så himlans duktig och flitig med spanskan och är färdig med den, betyder det att jag har en hel dag ledig nu. Eller tom 1,5 beroende på när nästa uppgift läggs ut imorgon. Med tanke på att det är strålande solsken utanför fönstret och 9 plusgrader (ja, eller det var ju inte så varmt iofs...) ska jag dra på mig ridkläderna och åka till hästapållen nu. Idag måste jag också ta med mig kameran för vi väntar tillökning i stallet vilken dag som helst. Ett litet nyfött föl kan alltså ha sett dagens ljus nu, eller kommer att göra det inom de närmsta dagarna. Det ska enligt beräkningarna komma idag, men det vet man ju aldrig hur det blir.

Idag fyller också min Linus 11 år! Han är ju nästan vuxen nu, men det kan man inte tro. Ibland är det som att fortfarande ha en unghäst. Två ben i vädret och två i backen, inte så ofta men det händer faktiskt ibland...

Linus nov-07

Foto: Malin

Bokklubb

I går ringde en av mina bästa vänner och frågade om jag ville vara med i en bokklubb. Och ja, självklart var mitt svar ja! Jag har alltid velat vara med i en bokklubb. Läsa och diskutera böcker med andra - det kan väl knappast bli bättre?

Första boken skulle ev. bli Bitterfittan, som jag läste tidigare i år. Jag tänker inte läsa den igen, det räckte bra med den enda gången. Hur som helst ska det bli mycket spännande att höra vad de andra tycker om boken, om de blir lika deppiga av den som jag blev. De kanske älskar den och då kan vi ju få riktigt intressanta diskussioner. Nu ska den inte vara utläst förrän juni. De läser sakta, berättade min kompis. Det ska i alla fall bli superduperkul att få vara med i en bokklubb. Jag har redan börjat fundera på vilken bok jag skulle vilja när det blir min tur, men det är kanske långt tills dess. Det ska ju helst vara en bok som man kan diskutera också, som ger utrymme till olika tankar och versioner. Hmm... Det blir till att fundera lite på det.

Färdig!

Yep! Nu är jag färdig med veckans uppgift i spanska. Vi har läst första kapitlet i Crónica de una muerte anunciada och min grupp fick i uppgift att skriva en A4-sida med noggrann beskrivning av hans hus och den ödesdigra porten. Och nu är jag helt färdig med uppgiften, har gått igenom den väldigt noggrant och ska bara skicka in den. Jag satt med den rätt länge i helgen så idag var det bara att kolla igenom den igen och rätta alla småsaker.

Ska bli spännande med feedback på uppgiften eftersom det är den största skrivuppgiften vi har gjort hittills. Håll tummarna...